Det var så kult på Shadowland-partyet på lørdag! Spetsnaz leverte så det rev skikkelig og publikum var kjempe-happy. Da disko-fasen begynte spilte de "Hymn" av Ultravox og alle som var der kunne teksten og sang av full hals. Helt Church, liksom - where I can heal my hurts. Og så, electro-dance i timesvis. Danset i mange timer sammen med alle de søte jentene som hadde pyntet seg med lakksko og svarte pønke-fletter. Har ikke hatt det så gøy på lenge!
Den neste personen jeg hører skryte av hvor flinke vi(norske nordmenn og kvinner fra norge) var under krigen får faenmeg en vinge!
Rydder og ripper låter til årets sykkel sesong som nærmer seg, og snublet over mye gammel moro.
Cat Rapes Dog med låta Superluminal beviser at ting var tøffere før. Mye tøffere.
nå sitter jeg her i london, eller rettere sagt ligger i sengen og hører på sunjammer mens jeg venter på at min kjære skal bli ferdig på badet. hvordan gikk jeg glipp av dette så lenge? helt utrolig. neste gang både jeg og sunjammer er i bergen skal jeg jaggu meg møte opp :D
Ikke lukter de spesielt godt, men ser i det minste ganske snasne ut, billettene til Front Line Assembly og Portion Control som omsider hviler i venstre knytteneve, gitt...
The Knife gör tre föreställningar.
För första gången någonsin i Sverige kommer The Knifes musik att framföras från en scen, ackompanjerade av Andreas Nilssons bilder i form av projektioner av olika slag samt diverse byggnationer.
Andreas Nilsson ger sin beskrivning:
"Det visuella kring The Knifes första spelningar spelar en ganska stor roll. Dess syfte är någonstans att stå för det dramatiserade utspelet ett uppträdande gärna bör innehålla men som Karin och Olof helst avstår ifrån.
Vi försöker att hitta och lyfta fram tonen som finns i The Knifes musik, framförallt där de är idag på domedagsskivan Silent Shout. Placera Karin och Olof i ett skiftande videolandskap mellan solida och transparenta bildytor som innehållsmässigt lyfter fram den stämning som är det vardagliga och enkla men samtidigt med en underliggande subliminal känsla av det vi flyr ifrån. En ganska kärv bild.
garageoslo.no skriver:
Mortiis, har, på samme måte som hans image har utviklet seg, dyttet bakover de musikalske grensene som mange artister aldri har greid å oppnå. Mortiis nekter å innfinne seg i noen slags norm eller trend. Mortiis fremstår nå som et enhetlig band, i sitt mørke, surrealistiske, mystiske dog utopiske univers.
Der er ikke så ofte jeg får fylleangst, men nå som jeg mista mobilen...
Det begynner å løse seg litt nå, men det tar nok litt tid før jeg får mitt gamle nummer tilbake. La oss si etter påske.
Fortvil ikke, jeg kan jo kontaktes her på synth.no.
* no comment *